I år missade jag att sommaren kom. Jag var liksom fortfarande kvar i att det var vår och sommaren var någonting som skulle hända. Så för några dagar sedan upptäckte jag plötsligt att den redan är här. Kanske överlappade de varandra för mycket i år? Jag brukade förknippa syrenerna med skolavslutningarna – bra att ha i hastigt påkomna studentbuketter. Nu var det i förra veckan man kunde plocka syrenblomman och suga ut nektarn, och det utan en student i sikte. Okej, jag bor i Lund och här är hela tiden studenter, men ni vet vad jag menar.

Varje morgon tänker jag att idag, idag kanske det där dåliga vädret kommer …

Problemet med att bo i ett klimat som vårt är att jag drabbas av skuldkänslor om det är sol. Jag borde gå ut. Jag borde passa på. Jag borde njuta. Jag borde för allt i världen inte sitta inne!

Jag undrar om man måste växa upp med våra klimatförhållanden för att bli en sådan slav under väderväxlingar? Hur är det med de som bor i Sverige först i vuxen ålder, hakar de på detta dogmatiska tänkande? Beror det på vädrets nycker eller indoktrineringen från barnsben?

Jag önskar att det gick att skriva utomhus, men skärmen på min dator håller helt enkelt inte för solljus. Inte mina ögon heller. Jag vet, jag har försökt. Inte heller kan jag ersätta ordbehandlaren med papper och penna bara sådär. Då måste jag helt ändra arbetssätt. Jag har ett system med färger mm. En textbit kan ha en färg beroende på hur ”färdig” den är. Speciellt tycker jag om att använda turkos, det brukar betyda att jag ska skriva om stycket. Rött betyder att det troligen ska bort helt och hållet. I ordbehandlaren kan man skyffla om texter och sedan ändra tillbaka med en enkel tangentsekvens om det inte blev bra. Och i sega stunder när skrivandet går fööör lååångsamt och jag behöver uppmuntran kan jag alltid köra typsnittstricket. Från Times till Palatino kan innebära 20-30 sidor plus. Hur kan jag lösa detta med papper och penna?

Därför avundas jag nu de med dåligt väder. Fast det är faktiskt några hoppfulla moln på himlen idag, ser jag … i alla fall just nu.