För några veckor sedan organiserade jag om mina böcker. Satte upp en del nya hyllor och plockade hit och dit. Då hoppade Stienbecks “Möss och människor” upp från en kasse.
Jag trodde absolut jag hade läst den. Det hade jag inte! Bara utdrag någon gång i forntiden.
Men nu satte jag mig och började läsa. Blev genast fastnaglad och kunde ju inte släppa den innan jag hade läst ut den. (Den är som tur är ganska kort, just då hade jag egentligen inte tid att läsa). Vilken roman! Man står nästan inte ut med att läsa den.
Alla utom jag har väl läst den redan. Men om inte: Gör det.
Annars är det Trude Marsteins “Göra gott” som fångar mig just nu. En roman som egentligen inte är möjlig att skriva. Men sannerligen möjlig att läsa. Mycket fascinerande. Över hundra personer som berättare och man tappar ändå inte bort sig.