Uppräkningsfadäs nr 2 (nr 1 var Kerstin Ekman och Beppe Wolgers):
Glömde Dan Andersson! (Fast vi ju åkte rakt igenom Finnskogarna på vår väg till Jämtland…)
Kom på det igår kväll när jag cyklade ganska långt längs Handsjön och fram till bron över Ljungan. Stannade mitt på bron i kvällssolen, och såg mot de blå bergen i väster.
Då kom raderna från skogens och längtans poet:
”Det är något bortom bergen
bortom blommorna och sången.
Det är något bakom stjärnan,
Bakom heta hjärtat mitt.”
Åh! Denna härliga Tiggare som är så känd och så sjungen. Ändå träffar raderna hjärtat så omedelbart.
(En liten reservation för att jag ha citerat fel…mitt minne är inte helt och hållet pålitligt…)
Just nu sitter jag vid en annan sjö, Storsjön och ser mot andra berg. Snöbeklädda Oviksfjällen.
Och längtar efter snö, att röra sig över snö, skare.