Akvarellmorgon. Står på balkongen och tittar ut mot havet.
Nu är jag i Göteborg hos min särbo Christina.
(När man bor på landet kan man alltså få för sig att åka till stan på helgerna så här års, när de som bor i stan åker till hav, äng, skog, camping, båt, bensinstation, motell…Vi möts på motorvägen.)
Igår var jag på förlaget och åt prinsesstårta med de trevliga prinsessor som jobbar där.
Ikväll kalas med anledning av den härliga damkören Lucky Lips 20-årsjubelium.
I en helg i sus och dus alltså!

Faktum är att det bor en kråka här, bredvid Christinas lägenhet.
(Det låter kanske som om jag är besatt av kråkor. Men det här är faktiskt verkligheten!)
Den brukar spatsera längs asfaltstigarna i den lilla parken och den har en egen pool i en klippskreva där den badar på morgnarna. Verkar ha det ganska trevligt.
Som en fastighetsskötare i pensionsåldern som inte riktigt är beredd att överge sin huslänga. ”Njaa, det får nog vänta till efter sommaren.”
Elsa brukar skälla på den. Det är kanske därför kråkan nu har satt upp skyltar: Inga hundar här! Inga hundar här! På olika ställen. Jag får försöka förklara för den att Elsa egentligen är mycket vänlig . Kanske fylla på vattnet i kråkans pool för att blidka den. 

Några vaga ordmoln drar förbi på himlen. Olika nyanser grått. I horisonten större moln och ljus.
Akvarell. Det grängade arket. Ljuset som går igenom papperet, igenom färgerna.
Skuggorna. Svärtan.
Bokstävernas materialitet, böjar och staplar. Att ljuset måste kunna färdas igenom.