5/6
Bibliotek! Böckernas beskyddare!
Jag är så glad att det finns bibliotek. Och jag är så glad för dem som arbetar på bibliotek. Som väljer ut intressanta titlar och plockar fram dem och gör dem synliga. Det är lyx att komma in och välja och vraka, helt fritt.
Här där jag bor finns en liten biblioteksfilial som är öppet två eftermiddagar i veckan (tisdag och torsdag). Ungefär en mil att köra. Alltid trevligt att komma dit. Alltid hittar jag något oväntat. (Som Roger Moores självbiografi).
Förr fanns det en bokbuss som stannade vid min brevlåda (ungefär 500 meter bort). Tyvärr försvann den (bokbussen, inte brevlådan!) Någon besparingsåtgärd. Dumt.
Bokbussar är en fantastisk företeelse. En god vän till mig som också bor i glesbygd, har bokbussen runt husknuten varannan fredag. Bibliotekarien brukar plocka fram ett bokpaket till henne med alldeles färska böcker.
Den bibliotekarien borde ha medalj. En bok av guld.
Varje år skulle sådana guldbokmedaljerna delas ut till Böckernas Beskyddare vid en ceremoni. Kanske i Globen. Alla tevekanaler skulle slåss om rätten att sända därifrån. Biljetterna tar snabbt slut. De säljs bara på bibliotek. Folk köar utanför hela natten. Ligger som stora larver i sovsäckar utanför portarna. Svarta marknaden tar över. Folk skulle vara beredda att betala vad som helst. De smala och glansigt klädda skulle hasa nerför trappor och blinka mot tevekameror. Claes Elfsbjerg skulle kommentera. Kattis Ahlström skulle intervjua medaljörerna.
Nej. Stopp! Alla som hade läst minst en bok i veckan under året skulle naturligtvis få gratisbiljetter!
Och jag minns hur det var att komma till sommarhuset på Gotland.
Första dagen åkte vi alltid i samlad trupp till Visby bibliotek och det var mycket större än det som fanns i Tibro (där jag växte upp). Man kunde förirra sig längre och längre bort bland hyllorna och hitta helt oväntade, okända böcker och författare. Vi bar iväg stora kassar och när vi kom tillbaka till sommarhuset försvann vi till olika platser i trädgården och läste, läste.
För några år sedan tillbringade jag ett par veckor på Östersjöns författarcentrum i Visby och besökte då naturligtvis biblioteket där (för första gången på kanske tjugo år).
Jag kände omedelbart igen doften och känslan när jag gick uppför trappan upp till andra våningen.
Kändes som att komma hem.