När barnen äntligen sover, när krusningen på sjön vaggar en till ro, det är då jag tar soffan i besittning och låter fingrarna spela över tangenterna precis som jag vill.
Kvällen är min tid och har nästan alltid varit det.
Jag kan älska att gå upp en tidig morgon, känslan av att allt ligger framför mig och att jag är där för att upptäcka dagen före andra. Särskilt om jag är ute i naturen. Men likväl är det en ansträngning.
På kvällen kommer tankarna till mig. På kvällen ser jag klart, eller är åtminstone modig nog att strunta i konsekvenserna av alla feltramp och kullerbyttor.
Efter fem dagar med livet i en resväska liksom tre nätter på tåg är det obeskrivligt skönt att landa här igen på det gråa tyget. Platsen där jag nu halvligger med datorn i famnen, den har jag saknat.
Och se där! Nu kom min coachs synpunkter på nästa avsnitt i mitt manus. Det är bara att stämpla in i skrivarfabriken.
2009-05-19