Drömflytet går inte att efterapa. Idag har jag inte skrivit särskilt mycket. Kanske blir det lite till snart, nattuggla som jag är. Men just nu stör det mig inte för jag har hittat en ny förståelse för mitt manus och inget känns svårt. Texten sitter nästan direkt och sambanden blir allt vackrare. Kanske är det ett allt starkare ljus i tunneln, kanske är det möjligheterna som kommer att öppna sig när jag blir klar, kanske är det min entusiastiska författarcoach och andra pilotläsare eller varför inte den mentala övning och disciplin som ett blogginlägg här varje dag ger. Någonting är det och jag gläds varje minut.
Så jag hoppas att tomheten som lär komma efter söndag när jag lämnar er i stället ska fyllas med mer bokord. För dubbel tomhet skulle nog vara mer än jag kunde klara av. Just nu.
Men vännerna har man kvar. Lina Forss vill läsa min beryktade novell. Den med mekande män, kärlek och alkohol. Jag funderar på att göra något åt berättarrösten i den, men det måste få vänta. Man växlar inte spår när solskenet är inom räckhåll. Man köper solglasögon.