Jag har struktur. Fast inte just nu.
Och inte när jag skrev Flickvännen heller.
Jag inbillar mig att jag har struktur.
Struktur, arbetsmoral, disciplin, ro att skriva.
Förr var jag alltid tvungen att resa bort när jag skulle skriva, jag kunde inte koncentrera mig annars, jag tyckte att jag drogs in i allt annat, sånt som kostade pengar eller sög energi. När jag skrev min första bok upplevde jag mig som helt alienerad från andra människor. Jag satt och fikade, i den åldern fikar man som ni vet, med kompisar och tänkte bara på boken, lyssnade inte på dem. Tyckte att jag inte existerade längre.
En hel höst var jag i en liten stad i Grekland, ensam med undantag för några veckor då min syster kom och hälsade på och min dåvarande pojkvän.
Det var 2001, i september.
Manhattan står i lågor, kom ett sms.
Grekerna brydde sig inte, de tittade bara på fotboll.
Efter några dagar var souvenirshopparnas tidningshyllor täckta med bilder av de två tornen och flygplanet och förödelsen och paniken. Inte ens då bytte de kanal. Det var fotboll, fotboll. 9/11 hände utan mitt deltagande.
Min syster fyllde 30 där och då, jag köpte en mockaväska med fransar till henne.
Det blev höst.
Min morfar dog, jag åkte omvänd charter hem för att gå på begravningen.
Jag skrev klart boken.
2009-05-28