Hej igen.
Och tack.

Vi var på landet.
Vi stekte pannbiffar, läste Narnia och Niklas och Figuren, gjorde ratatouille, torkade nässlor, planterade, räfsade, vattnade, såg på Robinson, försökte se Dreamgirls men den var för dålig, försökte se Wolf men jag somnade.
Allt var som vanligt. Med ett undantag.
Vi fick ett oväntat besök. En man kom in på tomten, han hade papperslappar och tidningsurklipp i händerna, det händer aldrig att någon kommer in på vår tomt, och frågade om Bombmannen bodde i det gula huset bredvid.
Nej, sa vi, han bodde vid korsningen där borta vid Högvägen.
Mannen sa att han ville veta vilket hus det var för han höll på och skrev nånting. Han ville veta hur det där huset han skrev om såg ut egentligen.
Jaha.
Han gjorde sin research om Bombmannens hus.
Jag undrade om gjorde research för att kunna skriva eller om han skrev nånting för att kunna göra research. Det kändes som det senare.

Nej, Maja, jag gjorde ingen research för Flickvännen.
Eller, det är inte sant.
Jag ringde till akademiker för att fråga om det finns någon forskning om kvinnor som lever med kriminella män. Jag hade inte bestämt om jag skulle i så fall använda mig av denna forskning, troligen inte, men jag ville veta om det fanns nåt. Nej, det finns inte, var svaret jag fick.
Däremot kunde man dra slutsatsen att kvinnor som lever i relationer med inslag av fysiskt våld lever med kriminella män mer ofta än kvinnor som inte lever i relationer med våld. Jag fick några studier med intervjuer som jag läste.
Jag beställde också en jävla massa exemplar av Nicholas Pileggis bok Wiseguys, som handlar om Karen och Henry Hill, intervjuer med dem.
Det var det.
Sedan använde jag mig av en del förkunskaper.
Men jag ville inte ha in verkligheten i boken.
Å andra sidan ville jag ju att den skulle vara trovärdig. Också.

Vi sa fel om vart han skulle efter Bombmannens hus och jag undrade om han skulle förstå det som att folk försöker hålla Bombmannens hus omgärdat av hemlighetsmakeri.

Det är inte meningen att jag ska skriva så här långt.
Jag borde inte skriva så här långt.