Sköna maj välkommen! Så är det äntligen dags för mig att göra officiell entré här på Bokcirklar som gästbloggare. Det gör mig glad. Det blir min uppgift att slå följe med er fram till sommaren. Det kommer säkert att gå alldeles för fort, men jag ska försöka göra det mesta av det.
Så vem är jag?
Jag lättade lite på förlåten häromdagen när jag torrsimmade i min läsdagbok, men det är lika bra att vi tar det ordentligt från början.
Kriminalromanen Spåren på bryggan skrev jag 2006 efter att i många år ha tänkt tanken (som så många andra) att det skulle vara fantastiskt kul att skriva en roman. Jag hade precis flyttat till Strängnäs från Stockholm och var nyfiken på min nya hemstad. Jag fångades av den speciella stämningen, stadens historia och den vackra miljön. Det blev en parallellhistoria mellan 1960-tal och nutid, en samhällsskildring och ett mysterium i behov av att lösas. Det blev många och starka karaktärer, ett steg in i livet på en landsortstidning och en betraktelse över betydelsen av utanförskap och mobbning; också en studie i grupptryck, feghet och missriktad välvilja.
När boken var skriven ville jag att många skulle läsa den. Kanske inte så förvånande, men inte alls självklart; omgivningens dom kan ju i värsta fall vara hård.
Jag skickade aldrig in den till något förlag.
Min energi var på topp och jag ville, kunde eller orkade inte vänta; inte lägga mitt manus i ett kuvert och hovsamt låta tiden gå och hoppas på en respons.
Beslutet kom inte som en blixt från klar himmel, det snarare kröp sig på. Jag jagade inte ett förskott eller en ny karriär. Jag ville bli läst. Jag var nyfiken på den litterära världen, men också på bokhandlarnas universum. Hur säljer man en bok? Hur når man ut?
Det var så Kura Skymning Förlag blev till och kanske var det då äventyret verkligen började.