Maj skulle vara månaden då jag fattade alla beslut om den nya boken. Trots att det också är min månad då jag jobbar ensam på tidningen. Jag hade tänkt att det är lika bra att köra på en gång.
Allt på en gång. Skriva klart medan allt finns.
Men jag vet inte.
Jag ska ge det ett ärligt försök i alla fall och jag ska börja med att avsätta skrivtid.
Det får väl bli morgnar antar jag.
Morgnar har alltid varit ett problem för mig. Och en möjlighet. Ett vitt papper.
Kan ni den där Vilhelm Mobergska (?) indelningen av författare i olika tidpunkter och stimuli. Man är morgon- eller natt- eller drinkförfattare. Något sådant? Jag minns inte, men jag vet att jag är morgon i alla fall. Och i perioder har jag nog varit alltihop, fast inte så mycket drink.
Jag fylls av en helt overklig entusiasm inför den nya dagen på morgnarna, samtidigt som jag vet att allt det jag ser fram emot blir trevligare om jag går och lägger mig i stället. Jag minns hur jag satt på golvet när jag var barn, bara satt, på den tiden då jag var barn bara satt barnen och gjorde ingenting, och väntade på att min mamma skulle vakna. Jag minns inte vad jag gjorde.
Jag väckte henne. Hon ville sova.
Hon steg inte upp.
Jag väntade på att Godmorgon Sverige skulle börja. Eller Sköna Söndag.
När jag sov över hos K låg jag och vred mig och väntade och försökte vara tyst, bläddra tyst i hennes Min häst eller KP. Lakanen doftade cigarr, men det visste jag inte då. Det var bara en skön lukt som jag för alltid skulle förknippa med deras hem.
Hon sov som en tonåring, fast vi var små. Halva dagen. Jag försökte att inte väcka henne, trots att det enda jag ville var att hon skulle vakna.
Jag gjorde aldrig något för att någon skulle vakna.
Fortfarande vaknar jag alltid tidigt. Det är min grej.
Jag vaknar alltid för tidigt och i stället för att säga till mig själv att somna om tänker jag att jag bara ska göra någonting först och det ena leder till det andra och sedan har jag börjat dagen. Då kan man förstås skriva. Men det måste fattas beslut för att det ska hända.
Nu har jag nämnt en närstående med initial, något jag verkligen avskyr. Så just därför.