Att bryta isen. Sällan har det känts mer symboliskt viktigt än här i Luleå idag. Det var en strålande försommardag; barnen i yster lek på vännernas studsmatta. Det började med ännu en morgonstund på en järnvägsstation, staden öde vid våra fötter. Men sedan kom värmen.
Det var vårens hoppfullhet upplevd en andra gång, speglad i människornas ansikten.
Därefter en lugn bokhandel – kanske alltför så?
Nej, det var som så ofta förr. De fanns där, läsarna. Det krävdes bara lite tålamod och tillit.
Så imorgon är det dags för den långa resan hem utan nästan några böcker. Jo, jag har förstås Agnes hjärta Edward och nu också Ängelns lek i bagaget, en present från bokhandeln.
När jag läser Zafons böcker kan jag inte låta bli att lida lite för dem som “vågar vägra deckare”. På vilket sätt skulle andra romaner vara bättre än detta?