Fredagar har vi sovmorgon men sover aldrig.
Min ambition att börja sova på morgnarna 2009 är nersolkad och platt nu.
I stället för att sova har jag skrivit klart en text om flickvänner på film och J har pladdrat långa haranger om vilka kläder hon ska ha, gärna ett förkläde som ligger på vinden, som jag måste hämta på vinden, och tittat på tv.
Tv:n som barnvakt.
Innan vi hittade barnprogrammen tittade vi på America’s Funniest Home Videos. Knäppa klipp, alltså. Framtidens tv-underhållning, om ni frågar mig.
När J åt frukost bad hon mig läsa texten jag skrev.
Jag läste.
– Det var en rolig dikt eftersom den var så lång, sa hon. Dikter ska inte vara så långa.
– Men det är ingen dikt, jag sa inte att det var en dikt.
– Nähä. Jo, det är en dikt.
– Ska jag läsa resten också?
– Nej.
Nu ska vi åka till dagis, sedan ska jag plöja igenom en bunt textförslag till Arena och därefter åka till en restaurang vid vatten och ”äta brunch” med kolleger.
Vad ska man säga om brunch en fredagsförmiddag?
Givetvis alldeles för hedonistiskt för min smak.
Jag serveras brunch men reagerar som Kerstin Thorvalls mamma i någon bok där mamman köper färskt bröd varje dag men alltid lämnade kvar dem och åt gårdagens i stället.
För att hon ansåg sig inte vara värd det färska.
Jag är inte alls värd brunch på lyxkrog i dag.
Annorlunda vore om det skrivits lite i veckan.
När ska det bli av? När, när?
För övrigt har boken kommit nu, läser den på tunnelbanan.
2009-05-15