Jag fick frågan om vilka böcker jag slängt och ignorerade den rätt länge för  grejen är att jag har inte riktigt lyckats så många några än.
Det går så långsamt.
Varför är böcker fortfarande så fint att man inte vill bli av med dem ens när de hotar att trycka en ur huset?
I min förra flytt slängde jag alla barnuppfostringsböcker, utom en 1970-talsklassiker som heter Barnindoktrinering.
Faktum är att jag har saknat dem minst vid två tillfällen.
Nu råkade jag dock bli av med en hel kasse med kokböcker och böcker om rasism och om arkitektur och konst som jag skulle ta ut till landet.
Men det räknas inte riktigt.