Sitter på lokalbiografen och ser Män som hatar kvinnor när jag kommer på att jag är som en elefant i en glasbutik, jag har rusat in på en fest, haft så fullt upp med allt jag vill säga att jag helt har glömt bort att presentera mig för det känns som om jag redan känner er här. Förlåt och hej, jag heter Lina Forss, jag är författare och skribent för Tara, jag har tre barn och en man som är hemlig agent och jag bor på Värmdö utanför Stockholm. 2005 debuterade jag med Vildängel, en roman på självbiografisk grund, 2007 kom den fristående uppföljaren Hallonbäcken, nästa vår kommer den avslutande delen om Timotej af Lilja med Anagram. Mellan dessa böcker trängde sig helt fräckt Agnes hjärta Edward, den är knallröd och kommer ut i april och Agnes som är dess hjältinna är förvisso sjövild men förtjänar inte att låsas in på vinden. Lisbeth Salander i kvällens film har satt eld i baken på den tredje generationen feminism och jag är med på tåget. Läste om en konstbedragare i New York som bland annat lurat John McEnroe på två miljoner dollar, han kallade sig Lawrence K Salander, Lawrence K är säkerligen ett anagram som jag ska knäcka när jag får tid som en skänk från ovan. Jag kan svära på att vartannat nyskrivet manus som kommer förlagen tillhanda innehåller en Lisbeth Salandertyp, min bokAgnes syster heter naturligtvis Lisbeth. Men Stieg Larson, det hela är som en svårsmält grekisk tragedi som bara blir mer och mer ofattbar.Hans framgångar är som något slags helvetiskt hån mot honom som dog och jag sörjer för honom. Allt det här är exempel på mitt associativa skrivande och imorgon ska jag försöka komma ihåg att berätta varför jag inte vill visa upp min garderob i tidningen. Tjillevippen!
2009-04-05