”Vilse i pannkakan” undrade vad jag läser just nu (bra namn förresten). Jo, jag läser Kunzelman och Kunzelman av Vallgren och sen ganska lång tid tillbaka ”Ett annat liv” av PO Enqvist. MEN en bok som jag kommit att ha som min husgud under den här våren är ett bokhyllefynd, Olof Lagercrantz ”Om konsten att läsa och skriva” från 1985. Jag har haft den hemma i flera år och säkert läst den någon gång, men inte riktigt förstått allting, eller till och med tyckt att den var smått tråkig. Jag tänkte lite malligt att jag inte behövde lära mig att skriva, det kunde jag redan, men ack så jag bedrog mig. Man ska aldrig underskatta att lära sig ett hantverk, även om det rör sig om att snickra, att måla, att laga bilar eller att skriva. Av en slump drog jag fram boken för någon månad sen; dammig, tunn och oansenlig. Vilken pärla! Jag har läst den flera gånger, gjort understrykningar och nästan lärt mig utantill. Nu plötsligt förstår jag allting han skriver om. Bland annat skriver han så här ”En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om. När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt.” Och sen ”När man lärt sig allt som läras kan – att upprepning är stilens död, att onödiga ord tynger som sten, att superlativen är riskabla för den som vill vinna tilltro och tusen andra regler, har man ändå ingenstans kommit. Det är på rytmen det kommer an.”
Vad glad jag blev när jag läste att Lotta Th pratat om mig på den tidning som hon jobbar. Tack snälla!
Idag är det fredag och solen har lyst och allting tinar upp. Tänk att man kan bli så glad bara av att solen skiner. Men jag har inte fått något dajmglass. Kanske imorgon!