Vad gör författare två dagar efter att de har givit ut en bok?

Hon hade flyttat till Norrland, Åsa Larssons Norrland, lite som Åsas hjältinna Rebecka Martinsson hade hon flytt Stockholm för ett liv i balans. Lite mer snö, lite mer tid till ren ro. Så där satt hon, med sin melankoliska tystnad och på något sätt njöt över allt hon hade uthärdat Kanske kände hon sig faktiskt som en filmstjärna, eller åtminstone en romanhjältinna, för sådana måste lida en aning mer än alla andra för att vi ska ha något nöje av dem. Men så en dag, för dramaturgins skull, dök han upp (det här känns också inhyrt från Larssons böcker), nu skulle allt bli bra och han tog hennes huvud mellan sina händer och nästan kysste henne. Det gjorde han, men nåt snurrade till och så ville han inte längre ha henne, trots att hon hade något att berätta. När hon kom till hans kontorsrum, för ett sådant hade han fått, hade han packat och tömt det på hela smacket. I hennes ficka hade hon en lapp med orden “jag är skyldig dig en sanning” som hon hade tänkt ge till honom. Så hon gick ut, ställde sig vid ett sådant där jättelångt vitt häststaket som i amerikanska hästranchfilmer och kunde inte bestämma sig om hon skulle göra ett sista försök, medan han försvann med tåget bort i fjärran. Sen var det slut och jag vaknade, och det var slutet på historien om mina romanfigurer Agnes och Edward jag hade drömt om. Imorgon blir det fortsatt trädgårdsarbete och på måndag ska jag börja drömma om Astrid och hennes häxa till syrra som bor i min nästnästa bok. Betyder drömmar något och finns det någon riktigt bra och klok bok om drömtydning?