Min hjärna är blockerad i väntran på en ny tideräkning. Det låter pretantiöst, jag vet, men jag kan inte bestämma något före torsdag. Inte klippa mig, inte lunch med förlaget, inte om jag ska ta nytt abonnemang på något som av en händelse heter Linas matkasse, inte beställa tid hos tandläkaren, inte söka Bonniers författarbostad i Visby till hösten och jag våndas enormt över att ha bokat en resa till Moskva i maj. Ryssarnas visumformulär är inte att leka med och bara tanken på att jag håller på med något i framtiden är skräckinjagande. Höll på att kortsluta datorn när jag fick en ny Stadsmissionsförfrågan om signering på fredag, fredag efter torsdag då tiden kanske stannar. Min bok kommer ut och jag vet inte ens vad det är jag väntar på, bara att det ska gå över tror jag. Men lite kuriosa, förlaget hade faktiskt ordnat lunch för mig på torsdag med bara en detalj förbisedd. Lina. Så nu kan jag inte gå på min lunch för jag har redan en annan med Ernestam och Larsson, två av Sveriges coolaste kvinnor och tillika författare.
PS. Så vill jag nogsamt poängtera att jag särskriver orden back list eftersom det är ett engelskt uttryck. Nuförtiden är tydligen de allra flesta ord engelska, jag har till och med frågat på barnens skola om de har en särskild policy för att lära barnen särskriva sammansatta ord. Rektorerna låtsas inte om mig och jag känner mig som om jag fokuserar på fel saker. Precis som jag nästan har vant mig vid att ordet fika betyder mer än kaffe kanske jag behöver vänja mig vid att särskrivning är ett värdsligt problem, Karlsson på taket hade säkert inte ägnat det en tanke. Vad säger ni, ordens väktare?