Tvåsamhet

Älskade förläggare! Så skulle jag kunna börja mitt tackbrev för idag, till Annika Seward Jensen, den med störst strålglans på hela W&W. Vi lunchade idag, jag blir alltid bortskämd med fin utskänkning på trevlig plats, Hälsingborg, i Stockholm. Är jag någon annanstans säger jag till. Fast just i Helsinborg med E känner jag Ingela, så lite var jag där idag, Ingela läser Agnes hjärta Edward och jag emottager tacksamt dagliga rapporter därifrån. Men åter till Hälsingborg med Ä. Vi, Annika och jag hade en dagordning: utbyta tankar, få nya friska av varandra i retur, inte glömma bort att äta. Det gör jag aldrig. Diskutera föredragshållande – vad kan jag tänkas ha att säga. Några hemligheter och så, dök manusbunten upp på bordet. Anagram, Annika har läst och tycker om men det allra roligaste är hennes tankar om vad som ytterligare kan ske, eller vad som sker i undertexten, när en sådan kikar fram. Jag går på skrivarkurs också, krim och spänning på Folkuniversitet men där säger min lärare att jag inte har någon undertext. Hemingway hade det, massor, så jag känner mig inte usel. Tvärtom, det är ny det stora äventyret börjar, för att travestera Wild Kids på tv eller om det var Robinson. När Annika lägger huvudet på sned och säger att antingen händer det här “eller så kan kanske det här hända”, då vet jag att vi är på väg. Ut i det stora okända. Snart är lovet slut och då ska jag jobba allt vad jag kan igen. Då är nog även ryggskottet försvunnet. Hejhej.