”Blåsippan uti backarna står, niger och säger att nu är det vår”. Har tillbringat dagen i skärgården med strålande sol och fullt av blåsippor i skogen och på ängarna. Helt gudomligt. Förväntningarna inför sommaren och alla fina dagar med bad och sol och umgänge och grill och båtturer och böcker och allt annat trevligt som väntar. Men rätt var det är är det slutet av augusti igen. Och har man haft tur så har man hunnit med något av det där man ville. Förhoppningsvis har det varit varmt några veckor så man hunnit bada. Idag ligger allt framför oss och solen har skinit och det har bara varit skönt.
Det är det där med att vara i stunden.
Och snart har vi hunden!
Pippilin undrade vilken ras. Det blir en mellanschnauzer kan jag meddela. Andra undrade om jag var hund eller kattmänniska. Eftersom jag haft katt i 40 år är jag nog en kattmänniska som ska få hund.
På promenaden på skärgårdsön såg vi andra stadsbor som tagit sig ut i naturen. Leende med solglasögon och snitsiga t-shirts och acne-jeans.
Tänk att lilla sommarstugan har stått och väntat under ett helt år. Och allt ser likadant ut när vi tar oss ut igen. Soffan står på samma ställe, den pyttelilla teven, den enda fåtöljen, de skraltiga hinkarna som vi hämtar vatten i. Inget ska ändras på. Fast vi har låtit fälla ett par träd. Det är en stor förändring, plötsligt blir det mer öppet och ljust bakom stugan.
I solen började jag läsa Johan Theorins Nattfåk, handlar om livet på en ö, dock en ganska stor, Öland. I inledningen beskrivs en storm. Och lika ljuvligt det är när solen skiner och fåglarna kvittrar lika ogästvänligt är det när vädret är dåligt och stormarna viner. Nu läser jag tre böcker. Det gäller att hålla igång. Nattfåk kom med ut till skärgården för att det är en lätt pocketbok. Det är fördelar med mindre vikt. Men jag tror jag gillar den. Är det någon annan som läst den?
2009-04-26