Klyschor

Säg något nytt! Så tänker jag alldeles för ofta, en ordsnobb är vad jag har blivit. Det har gått så långt att jag till och med ratar sms, för att inte tala om tal till bemärkelsedagar. Det får mig osökt att tänka på Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge, en bok som jag älskar där den ogenerat traskar i Kate Moses fotspår med boken Övervintring om Sylvia Plaths sista vinter i livet. Ingen av böckerna innehöll ett enda förutsägbart ögonblick, även om sakernas tillstånd alla var kända. Här döljer sig min poäng, utmaningen i att klä gamla företeelser i nya kläder. Usch, det här är så fult att jag knappt borde tala om det. Jag vill bara bli överraskad, förvånad, som vanligt upplyst, allt det där jag ständigt tragglar om. Ändå är det överraskande att det finns forum, eller metoder, som så mycket enklare tillåter frihetens slappa tyglar. MSN, chattfunktioner, kommentarerna här på sajten. Det är som om vi talar med varandra, fast utan att behöva se varandra i ögonen och med möjligheten att titta ut genom fönstret. Förledas av koltrasten på altanräcket. Ta till en räcka klyschor om att nu ljusnar det och livet är ett helvete men det som sker sker. Med ålderns rätt tar jag själv till dem hela tiden, jag känner mig som om jag går omkring och citerar rätt ur Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. De funkar och mina mess är nog också stundtals rätt tråkiga men – Sånt är livet! Ha en fin sista påskdag och tänk på att det snart är första maj och Kristi himmelfärd och nationaldag och midsommar och semester. Hejhej.