I väntan på Svartenbrandt. Min vän Lars Rambe som ska blogga här efter mig skriver i gästboken att han sitter i en stuga och skriver utan att ens behöva vänta på inspiration, själv sitter jag i en stuga i Väsamassiven i Dalarna och väntar på Svartenbrandt. Hade inte mer än letat oss fram till denna ödsliga plats förrän nyheterna kablade ut att den gode Ferm är beväpnad, troligtvis inte farlig men efterlyst i Dalarna. Jaha. Alla barnen har meddelat att de tänker sova med mig men på så sätt får vi nog åtminstone upp värmen. Sitter annars här och funderar: ingen i min familj vet hur man ser på ettan, tvåan eller fyran efter klockan tio om aftonen och jag, jag har fått så fina kommentarer som jag vill suga på. Här på bloggen, de kräver eftertanke och värdiga svar och det är svårt när hela familjen vill åt min dator för dess dvd-kapacitet, nervkittlande på mejlen från fyra eller fem personer som läser min nya bok. Så lycklig som jag är nu blir jag kanske aldrig igen, tänker jag i spänd förväntan. Håller på att skruva mig ned och inåt i tankar så omständliga att jag undrar om de går att reda ut. Sa opedagogiskt till ett barn häromdagen att tar minst fyrtio år att begripa något och ändå är det då frågorna på riktigt börjar surra i huvudet, ta bara det här med Annika Östberg. Rös när jag hörde att hon hade landat i Sverige, stelnade till när någon påpekade att vi svenskar kan ha köpt in en snäv vinkling av hela storyn – här går jag omkring och tror att jag väljer mina egna åsikter! Ibland tror jag att jag är så liberal att det hela slår över i fördomsfullhet men jag tycker på fullt och fast allvar att människor måste få välja sina egna vägar. Betyder det att jag understundom förblir naiv kan väl det kanske må vara hänt? Naiv och fördomsfull, ibland varandras motsatser, ibland går de hand i hand. Hoppas att Svartenbrandt övernattar på ett fredligt vis någon annanstans. Hejhej!
2009-04-08