Det blev många katt-kommentarer. Roligt!
Jag har blivit en friskis och svettis människa.
Jag säger ingenting när jag är där. Från det att jag öppnar den tunga dörren tills att jag efter passet går nerför trappan och ut till parkeringsplatsen säger jag inte ett ord.
När jag kommer dit byter jag snabbt till fula kläder. Ställer upp mig på en plats i hallen. Brukar alltid stå på långsidan mittemot den röda friskis och svettis-flaggan. Fryser alltid lite först i min kortärmade tröja.
Musiken börjar dunka.
Springer på stället. Upp med benen. Springer åt vänster, springer åt höger. Joggar runt i ring. Armhävningarna är det värsta, det är då jag blir varm i hela kroppen och det börjar bulta i huvudet.
Jag försöker göra precis som den röda människan i mitten visar. Det är tråkigt hela tiden.
”Lite till! Bra jobbat!” skriker ledaren.
Jag tittar på ofta på klockan. Längtar hem. Ska det inte ta slut snart.
Till slut kommer stretchningen och sen avslappningen. Ligger raklång på golvet och undrar hur mycket damm och skit som kommer in i mitt hår.
”Ha en bra dag!” Alla klappar händerna. Jag också, fast lite tamt. Gör som alla andra. I början klappade jag aldrig i händerna, det bar mig emot. Men nu gör jag det också, vill inte sticka ut.
Efteråt kommer belöningen när jag vet att jag varit duktig och kroppen känns avslappnad.
Nu kan jag ta det lugnt i några dagar. Och äta påskgodis med lite godare samvete. Jag har ju i alla fall jympat.