Idag har jag plockat fram min cykel, putsat lite på den och pumpat däcken. Minns när man var liten och cykeln kom fram om vårarna. Det var alltid något speciellt. Sen kom stenkulorna fram och man spelade kula på gatan. Gör barnen det nu för tiden?
Min första och antagligen största litterära triumf var när jag var åtta år och gick i andra klass. Min fröken hette Maud Blomkvist och hon var religiös, om jag inte minns helt fel så undervisade hon också i söndagsskolan på helgerna. I alla fall så berättade hon väldigt levande om Jesus och Bibeln. Jag satt som förhäxad och lyssnade på hennes berättelser. I andra klass hade väl de flesta knäckt läskoden och även börjat skriva små berättelser. En gång skrev jag om när Jesus vandrade runt och hittade sina tolv lärljungar. Jag minns fortfarande hur lätt och roligt det var att skriva. Förvånad blev jag när fröken lyfte fram min berättelse och läste upp den för hela klassen. När det var dags för skolavslutning så fick jag läsa upp den för alla föräldrar och elever. Orsakerna till detta kan antingen ha varit att den var bra skriven, eller att ämnet passade fröken. Eller möjligtvis både och. Jag vill tro att den var bra skriven. Jag var väldigt blyg och jag tror att denna uppläsning var mest plågsam för mig men jag vågade nog inte säga ifrån.Det här hände för över femtio år sedan (inte klokt!) och så klart är uppsatsen borta. Jag har letat efter den i perioder, men det är bara minnet som återstår.
Så nu vet ni hur mitt skrivarintresse började.