Bokprat

Aprilskymning, min cykel har inga bromsar och alltför platta däck men frihetskänslan är lika obeskrivligt verklig som förra säsongen. Tomhet i mitt hjärta, efter en hel underbar dag på en fotbollsvall eller om det var innebandycup stal jag ett ögonblick på soffan med sista kapitlet av Revolutionary Road. Liksom livet självt är romanen full av intet, inget händer mer än allt som kan ske när människor talar. Ord läggs till ord, så en rörelse, en het sommar, en dröm, en plan och så det där som blir över. Så elegant, stilistiska perspektivförskjutningar, skräcklagen tomhet. Kvar på bordet ligger nu Flickvännen som jag övergav förra veckan, Karolina Ramqvists kittlande stilrena försvarstal till kärlekens lov. Säkert vet ni redan att den handlar om flickvännen till en yrkesskurk, lite Tusenbröder fast elegantare och kallare. Av någon anledning kommer Liam Norbergs bok ut vid samma tid, Liam Norberg som jag älskade i filmen Sökarna för att hans rollkaraktär var så naket verklig. Jag var skör och han uppenbarligen också, handlingen var som tagen ur hans eget liv och sen hamnade han i riktigt fängelse. Hans liv innan dess var Flickvännens pojkvän och jag vill inte bli så drastiskt fascinerad men det blir jag. Krimnotiserna i tidningen gör inget för mig men ja, jag lovar att aldrig skriva långa brev till någon som sitter i fängelse men böckerna kommer jag att läsa.