Igår var jag på Body Balance, det är inte så lätt och ibland glömmer jag att koncentrera mig och en av dessa gånger tänkte jag på målet med mitt skrivande. Varför och hur, liksom. Vi gjorde Påfågeln och jag tänkte att jag skriver av tre skäl: för att jag måste få beskriva, för att försörja mina barn som vill åka till Disneyland, för att bli sedd och godkänd – ni vet det lilla barnet som trängtar beröm och allt det där. Enklast verkar ju vara att skriva skitbra böcker, eller hur, men ibland krävs genvägar och det är där det är lätt att gå vilse. Genvägar är ofta senvägar men det är inte alltid man minns så när jag fick frågan om jag ville visa upp min garderob på bild var det tur att jag bor i en resväska. Vem vill se paltorna i min resväska tänkte jag som pga en vattenläcka har bott i svärfars hus i snart två månader. Inte förrän efteråt kom jag på att mina kläder inte har ett dugg med mitt skrivande att göra. Ingenting. Men min kompis Andy Pandy som egentligen heter Andreas Roman och skriver skräck vill chatta och sådant är verkligt och allt som är verkligt är viktigt att hålla fast vid. Jag var hos en spågubbe som sa att fötterna på jorden, det är det som räknas. Därför kommer jag inte att visa upp min resväska. Hejhej.