Nu har jag hållit andan i tre minuter.
När jag inte vet vad jag ska ta mig för. När jag vill men inte kan, försöker jag slå mina gamla rekord. Tidigare var 2:45 mitt personbästa men nu 3:00 alltså.
Det gäller att hitta dom små ljusglimtarna i tillvaron.
Är snart klar med ”Farväl till Berlin” och jag har skrattat högt åt de fantastiska personporträtten. Särskilt rolig är Otto, som ger sin frodiga syster en örfil i tid och otid. Men det finns även fler underbara karaktärer, som man inte gärna vill träffa, men som man ändå vill fördriva tiden tillsammans med.
Ska bli fotograferad av Jonas Linell på fredag för en tidning. Jonas är en riktig lögnare. Dvs han får vem som helst att se ganska läcker ut. Jag har själv många gånger känt mig otillräcklig när jag har tittat på bilder som han har tagit på någon som han påstår heter Martin Svensson.
Har skrivit lite idag och befunnit mig ungefär 350 mil från Sverige den större delen av förmiddagen. Det var varmt och svettigt och mitt i sommaren, men nu är jag tillbaka.