Snart 31 år, snart tvåbarnsfar.
Bor i Nacka, och ibland i ett hus norr om Kalmar.
Föddes i Kalmar. Växte upp i Varberg.
Flyttade till Stockholm när jag var sjutton. Gifte mig när jag var tjugotvå. Skilde mig när jag var tjugofyra. Gifte mig igen när jag var tjugofem och är fortfarande gift.
Av någon anledning är det kurder jag gifter mig med. Av någon annan anledning blev jag tonårsidol när jag var liten. Det var jobbigt. Jag var tvungen att blondera håret i tid och otid.
Sedan började jag skriva böcker. Min första roman handlar om en kille som blonderar håret och min andra roman handlar om en kille som träffar kurder. Fast mest handlar min andra roman om Meryem, hon som jag kallar för Meryem. Och min första roman handlar, om sanningen ska fram, mest om den prestationsbaserade självkänslan, den som vi går omkring och är lite malliga över utan att veta om det.
Jag tycker om allt som kommer från Italien: Olivolja, parmesanost, Spagetti Vongole, Chianti vin, sådana grejer. Jag gillar också stora ögon, eller varma stora ögon och mjuka röster.
Ibland är det så hemskt väder ute att jag vill gråta, och ibland är vädret så fint att jag får ont i ögonen. Jag har alltid haft ett visst förhållande till vädret. Det sätter fart på mig, det får mig att studera. Jag vägrade att studera när jag var liten. Jag gick överhuvudtaget inte i skolan. För mig var det en princip sak. Nu är det annorlunda. Nu älskar jag böcker. En bok som jag älskar mer än andra är ”Och solen har sin gång”. Det är den finaste kärlekshistoria jag någonsin kommit i kontakt med.