Det var en trevlig liten runda. Fortfarande en tjock isskorpa över sjön. Någon plusgrad. Sött syre. Sådant får man i alla fall vara glad för, tänkte jag där jag dundrade fram. Sedan tänkte jag på vad man mer får vara glad för. Jag började räkna. Trehundrafemtionio saker. Jag var tvungen att le.
Jag nickade artigt åt grannar och då jag fortfarande hade luft kvar i lungorna visslade jag på en melodi jag tycker om. När luften tog slut stönade jag som en brunstig hingst.
När jag kom hem tittade jag på amerikanska TV-serier, och innan jag somnade läste jag ett gäng sidor i den bok av Pernilla Glaser som en av er tyckte att jag skulle läsa och som är riktigt bra. Det var på många sätt en sansad afton.
Idag har jag bara suttit inne. Eller vaddå bara? Det är väl inte så bara? I själva verket är det hur underbart som helst att sitta inne. ( Dock inte på kåken, eller det vet jag inte, men jag tror inte att det är superkul) Jag kan tyvärr inte avslöja vad jag ägnat mig åt. Ni skulle bara håna mig. Men jag kan avslöja att jag har hållit på i åtta timmar nu, nonstop. Jag har inte ens varit på toaletten. Det har helt enkelt inte funnits utrymme för några toalettbesök. Jag har olja på händerna och sår på knäna och jag luktar som en gammal brottare. Men är naturligtvis ändå tacksam och glad att jag få hålla på.
Det är ju en hel del böcker som blir film nuförtiden. Jag tycker ”Låt den rätte komma in” blev bra. Det finns också sådana som inte blev så bra.
Ni får gärna tipsa mig om sådana som blev bra. För det där med böcker som blir film är sannerligen en riktig djungel.