Veckan som gått har varit väldigt speciell. Min debutroman släpptes i måndags. Dagstidningar som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, GöteborgsPosten, Helsingborgs Dagblad och Hallandsposten har recenserat den med fina omdömen.
Ytterligare en ”recension” hittade jag på Sofia Åkermans blogg. Omdömet hon ger min roman blir jag väldigt glad och tacksam över, eftersom Sofia är en person jag högaktar för hennes stora kunskap om ätstörningar och andra självskadebeteenden.
Jag minns ett debattprogram i tv för ett par år sedan, där Sofia Åkerman satt med som sakkunnig i publiken. Det var en ganska stor publik och många begärde ordet och sa sin mening. Men ingen uttryckte sig så tydligt och effektivt som Sofia. Hon visste exakt vad hon talade om och förmådde uttrycka det så kärnfullt att jag minns det än idag.
Nu läser jag hennes senaste bok ”För att överleva – om självskadebeteende” (Natur&Kultur). En bok som jag önskar hade funnits för tio år sedan, men jag tackar henne för att den finns idag (snart i handeln). Bokens syfte är att få såväl drabbade som anhöriga och vårdpersonal att förstå och kunna hjälpa.
Detta första, att öka förståelsen, hade även jag som utgångspunkt när jag skrev ”Decembergatans hungriga andar”. Jag ville att den som lever nära en människa med anorexi eller bulimi, ska få insyn i vad den sjuke genomlider, så långt det nu är möjligt. Och jag ville att den som är sjuk ska veta att det finns de som förstår hur djup och svår deras smärta är.
http://sofiastanktatankar.blogspot.com/2009/03/bocker-om-atstorningar.html