En sak med att flytta är alla gamla texter och fotografier som kommer fram när man nyfiket eller motvilligt börjar peta i dammiga kartonger.
Wellpappen, förseglad med äkta persiennsnöre från 1970-talet e Kr, öppnar sig som en mystisk sarkofag. Där trängs minnen med en gammal (i det närmaste mumifierad) älsklingsnalle.
Kanske vilar det en förbannelse över lådorna, och den som bryter förseglingen kommer att drabbas av allsköns olyckor?
På några av kartongerna står: St Göran Psyk.
Hur ska detta tolkas?
Vi fick överta 30 kartonger av vänliga dagisföräldrar som i sin tur förmodligen övertagit dem från någon annan.
Någon som kanske, kanske varit inlagd på psyket.
Man vet aldrig.
Det kan vara ett tecken.
Lufsens Tutankhamonögon avslöjar ingenting.
Livet i hus med naturskönt läge bjuder på helt andra spänningsmoment än korsningen Ringvägen/Götgatan.
I morse flaxade en hök fram ur vassen. En hök!
Det är säkert betydelsebärande. Skulle kunna vara ett tecken.
På att … på att …
Någonting.
Vänta, jag har det.
Någonting som hör samman med: ”tycker du som jag, tycker du som jag, så gör vi det en annan dag”.
Förbannelse över lådorna.
Ja, ni hör ju själva.
Hädanefter tar jag tacksamt emot ALLA förslag till argument som talar för att jag inte behöver packa upp efter flytten idag heller.
Mina egna börjar ta slut på riktigt.
Vem behöver förresten ett helt arbetsrum, när det finns ett alldeles utmärkt köksbord att skriva vid?
Lufsen – (i det närmaste mumifierad) nalle – tronar som en mäktig konung över flyttlådorna.