Omtumlande igår när jag gjorde research för min nästa roman. Boken ska handla om en (fiktiv) manlig idrottsstjärnas liv efter karriären och antagligen blir den ganska mörk. För att få det så verklighetstroget som möjligt har jag sökt upp några personer och ordnat intervjuer. Igår hade så jag och intervjupersonen P ett möte, i den lokal där han nu tränar ungdomar.
När man skriver en roman och går runt och föreställer sig sina karaktärer, fantiserar, slipar på dialoger, är man liksom i en bubbla av sin egen idévärld. Att sedan sätta sig ner med en latte och faktiskt träffa någon som i verkligheten har upplevt dessa saker, tjänat den typen av pengar, flugit jorden runt i Business Class, opererat kroppen sex gånger innan han fyllde 25, när han sitter där och svarar artigt på alla frågor, samtidigt som han stoppar pasta i sin storvuxna joggingdresskropp – då flyter verklighet och dröm samman och jag glömmer nästan att anteckna. Det är en märklig, svävande overklighetskänsla.
Det låter ego, men då kan jag bli så fången i min egen illusion att jag får för mig att det är JAG som har skapat honom, det känns konstigt att han strax ska resa sig upp och gå iväg och göra något på egen hand. Han är ju min. Jag stirrar på det vänliga ansiktet (så välkänt efter alla timmar framför tv-sporten under mina tonår) och är nära att sträcka ut handen för att nudda vid det, smeka det. Knåda det. Det är som en förälskelse, en narcissistisk sådan eftersom det ju är min egen fantasi som lockar mig, egentligen.
Hoppas jag.
Nä, sällan är det här jobbet så intressant som när jag möter någon jag vill berätta om. I ”Paris-Dakar” skriver jag ju också för det mesta om saker som jag har upplevt, i någon form. Jag har alltså själv varit med i dokusåpa, varit volontär på mansjour, jobbat som en slags deltagande observatör på scoutläger och varit toastmaster på bröllopsfest …
Några har förresten ställt frågor om ”P-D” i kommentarer här på bloggen. Jag tänker såhär: efter att cirkeln har varit den 26:e kan jag läsa igenom den och sen ha mina egna kommentarer och tankar om det som sagts, och då också passa på att gå igenom några av de undringar som varit. Så kan jag ta allt på en gång då.
Och nu i ett par dagar blir det kanske tyvärr lite glesare här på min gästblogg. Packar läsning för Indiensemestern. Genom nålsögat kom Maria Ernestam, Markus Zusak, Sara Stridsberg och några till. CYA.