Från en lillasyster

Man kan tro att tio veckor alltid är lika mycket.
Men för min storebror var tio veckor väldigt lång tid.
Han fick ett eget rum, med slangar i näsan
och små luckor till världen utanför.
Ett eget rum, med väggar av plast,
extra varmt men ändå så kallt och ensamt.
Ingen famn, inte hud mot hud,
ingen smekning över fosterluden rygg.
Inget vattensus, inget hjärtas ljud,
ingen mammas eller pappas doft.
Lilla fosterbarn, du lilla barn som ännu var ett foster.
Jag undrar vad det gjorde med dig,
dessa veckor i en livmoder av plast.
Lika långa, lika korta, men så olika.
Varm kram på 55-årsdagen.