Idag var det dåligt väder och det var ganska skönt. Igår var det strålande sol och alldeles vårlikt och jag blev så stressad. När värdet är fint så skall manju  göra det mesta av det, ta en promenad under lunchrasten, påta i trädgården eller på balkongen om sådant finns, springa alla de där ärendena man skjutit upp just för att det regnat så på sistone.  Jag får panikkänslor. För faktum är att jag vill väldigt sällan gå ut.   Det är mycket behagligare inomhus.  Temperaturen är alltid lagom; inte för kallt och inte för varmt.  När man promenerar t.ex  kan man inte läsa eller skriva eller se på teve och jag gillar inte långa telefonsamtal på mobilen (jag är  rädd för ‘vågor’. Om man sitter ute och läser så får man solen i ögonen och om man läser tidningen så blåser alltid några sidor iväg.  Om det är sommar och man dricker kaffe och äter smörgås så får man solen i ögonen OCH dessutom smälter smöret och osten PLUS att man får  getingar på sig.  

Å andra sidan så kan det vara härligt att halvsova i solstol.  Men så varmt att man kan göra det är det ju sällan och hos oss dessutom så har alltid någon annan hunnit först till den sköna liggstolen.   Då kan man med fördel gå in och lägga sig i soffan istället.

’Nej men fy skall Du inte vara ute nu när det är så fint väder.’

Att halvsova i solstolar och soffor tycker jag mycket om.  Kanske är det så att jag bara är väldigt lat, men jag föredrar att se beteendet som en viktig del av författarlivet. Skämt åt sido så tror jag att stilla stunder, ofyllda timmar, tysta drömmande timmar är nödvändiga.  Ju mer stilla man är desto mer fart blir det på fantasin.  Jag kommer så väl ihåg hur jag som barn och tonåring kunde ligga på sängen i timmar och ‘tänka’ böcker.  Av någon anledning så kom jag mig aldrig för att skriva ned någonting och när en ny berättelse dök upp så försvann snart minnet av den förra. Slöseri med tid?  Jag bedömer det som  förberedelse, lärotid.  Som tur vad höll min Mamma med mig och hon menar fortfarande att barn måste få lov att vara uttråkade. Hon anser fullt och fast att vår tids vana att hålla våra barn ständigt sysselsatta, detta  forslande  från  dagis och skola till balett, fotboll, pianolektioner, gymnastik, hockey ja allt vad ni vill, från aktivitet till aktivitet, är rent skadligt för deras utveckling.  Nästa gång Ert barn tjatar om att hon/han inte har något att göra, att de har tråååkigt, så tänk på att den största tjänst ni kan göra dem är att vända andra örat till och sommna om i soffan. 
    Fortfarande är det så att om jag är i full gång morgon middag och kväll, rusar mellan skrivbord till kök, affären, strykbrädan, middagsbjudningen och tillbaka till skrivbordet – ni vet en sådan där period då alla imponerat tycker att man är så effektiv och får så mycket gjort-  så blir det efter ett tag helt stopp när jag försöker skriva.   Det är som de där stilla stunderna där inget verkar hända är nödvändiga för att ladda upp, ge luft och näring och andrum till fantasin och skaparförmågan.

Och om någon anklagar Dig för att vara lat så säg, ’Lat, icke.  Jag jobbar som författare.