Om AGA spisar och Stephen King.
Vid första anblick har kanske inte den svenskfödda modespisen (designad 19322 av Gustaf Dalen) och The King of Suspense så där väldigt mycket gemensamt. (Kanske inte heller vid andra, tredje eller fjärde, men never mind.
Som många andra i England så är ett av mina mest långvariga förhållanden med en stor jänspis. Min AGA. Det var de där fyra åren då jag bodde i våning och vi var skilda åt, AGAn och jag. Byggmästaren sade att, i det fall han skulle lyckas få upp den 406 kg tunga bjässen för de sju trapporna skulle den genast störta genom golvet och rätt ned i bottenvåningen igen. Jag var otröstlig. En AGA är alltid varm. Den sätts på när den installeras och så är det med det. (Okay så det kanske låter lite fel i dessa miljövänliga tider men faktum är att den dubblar som värmeelement.) Den är stor och redig och har inga konstiga knappar och funktioner. En ugn är jätte varm. En ugn är sval nog för att man skall kunna lämna en köttgryta där hela dagen tills man är färdig att äta. I treugns versionen har Du även en mellanvarm ugn. Den har två stora kokplattor med lock. En är jätte jätte het och Du rostar tillexempel bröd på den. Den andra är bara het. Så enkelt är det. Du kan steka engelsk frukost: bacon, korv, ägg och tomat, genom att lägga alltihop på en bakplåt och ställa den direkt på botten av den varmaste ugnen. Allt Du lagar i AGAn blir godare och saftigare än det som lagas i en aldrig så fin ’vanlig’ ugn. AGAn är hjärtat i mitt hem.
Som sagt jag klarade mig i fyra år. Men det första jag sade till byggmästaren när vi hade köpt den 1700-tals ruin som nu är vårt hem, var AGA!
Och där står han, min blanka svarta (att välja färg är som att döpa ett barn för sedan är det så för livet) varma välkomnande vän och gör mig glad och lugn bara jag ser honom.
Några kända AGA ägare: författarinnorna Joanna Trollope och Jilly Cooper, supermodellerna Claudia Schiffer och Elle MacPherson, skådespelaren Colin Firth och Tory ledaren David Cameron.
Men nu hotas AGA fabriken av uppsägningar. Den ekonomiska krisen har drabbat även denna husgud. Jag är orolig. Om fabriken stänger vem kommer då att kunna ta hand om min älskling på den årliga servicen? Och om han blir dålig och behöver en ny bit? För en AGA varar livet ut, om man tar hand om honom.
Det är bäst att inte tänka på det. (Och jag har naturligtvis inget sagt om krisen till min vän där nere i köket.
Så vad har detta med Stephen King att göra? Absolut ingenting annat än att jag läste om hans bok ’On Writing’ igår och den är så himla bra! Innan jag läste den trodde jag att Stephen King var någon slags skum men populär skräckförfattare. När man läser den boken får man en helt annan bild. Faktum är att när man läser hans bästa romaner får man en helt annan bild. Han är urbra, ibland. I den Brittiska pressen jämförs han nu med Dickens. Jag har inte läst den sista, ’The Duma Key’, den står och väntar i bokhyllan, men jag ser framemot att göra det.
Jag läste om hans skrivbok för att jag har problem, som jag nämnde igår. Vad för kloka råd ger Stephen oss?
Jo först och främst håller han med Caroline Jensen och jag, om att om du vill skriva så läs, läs och läs ännu mera.
Jag är inte ensam om att känna att ju längre jag kommer i karriären själv desto minde skönlitteratur läser jag. Vilket är ironiskt, för som de flesta som skriver började det hela med att jag var en sådan passionerad läsare. Men det är kanske inte så konstigt heller. Om Du tillbringat hela dagen med att brottas med ord. Med Din egen bok och med och läsa för ’research’ så känner Du inte alltid för att koppla av med att läsa ytterligare. Teve, snack, bio, teater, opera ja allt som ger Dig en ’break’ lockar mera. Och Du slutar läsa som en läsare och läser som en författare; alltså Du kikar hela tiden in bakom kulisserna; hur fick han in den tillbakablicken så fint? Varför ser jag den karaktären framför mig fastän han bara är beskriven med tre ord? Osv. Det blir studier nästan.
Sådana ursäkter godtar inte Stephen.
När det kommer till ’plot’ säger han, ’Plot is the good writer’s last resort and the dullard’s first choice.’ Han berättar också att han aldrig planerar ut vad som skall hända innan han börjar skriva. Det är därför hans böcker är så spännande säger han, för inte ens han vet vad som kommer att hända innan det händer. Jag blev glad när jag läste detta för arbetar ju på samma sätt. Om det är bra nog för Stephen King så är det bra nog för Marika Hjörne Cobbold.
Han säger att hans böcker består av karaktärer och situationer snarare än story och att utgångspunkten för varje bok han skriver är ungefär så här: ’Jag vill placera en grupp, ett par eller kanske bara en karaktär i något slags dilemma. Och sedan ser jag hur de tar sig ur situationen.’
Det känner jag också igen fast det är inte fullt så smärtfritt för mig. Jag kan inte bara sitta där och kolla, jag måste jobba som en galning själv. Fast det gör nog Stephen King också faktiskt. Jag tror han jobbar väldigt hårt.
Imorgon skall jag på bröllop så jag kommer inte ha tid att blogga. Jag hoppas vi ’ses’ på söndag.