Idag skall ni slippa ett maraton inlägg av mig.  Inte bara för att skona er men också för att jag smet iväg till bion och så Baz Lurhmans Australia så nu måste jag ta igen timmarna och skriva på min bok.

Filmen är lite grann fånig, enormt vackert (vacker natur, vacker fotografering och vackra människor) ur-romantisk, jätte spännande, förutsägbar, episk, och dessutom charmigt spelad.   Kalla mig ytlig men I loved it!

Igår kväll såg jag baletten Manon dansad av English National Ballet och jag grät så att jag knappt kunde se under sista akten.

Klassisk balett, när den är bra, är för mig en perfekt combination av konst och underhållning, allvar och feel-good, socker och salt.  Jag tycker vi i allmänhet och kulturskribenter i synnerhet är alldeles för upptagna av att stoppa in böcker, film, teater, tavlor, musik, ja allt vad Du vill, i fack.  Det här är konst/litteratur men det där är underhållning. Detta är kultur och detta här är – ja underhållning.  Detta är ALLVAR och det där, ja det är väl underhållning då.

Låt de två mötas, säger jag, och leva lyckliga i alla sina dagar.