Märker att det är fler som vill höra om tysk litteratur. Så roligt. Ja, problemen för fransk, italiensk och spansk litteratur att slå igenom i Sverige är säkert lika stora. Men det var om Tyskland jag skulle tala.
Tyskland är vår största handelspartner både när det gäller export och import. Utan Tyskland skulle vi i Sverige känna av den ekonomiska krisen betydligt mer än vi gör i dag. Tyskarnas inställning till oss svenskar är mer än välvillig, deras lust att läsa svenska böcker stor.
Den svenska inställningen till Tyskland är däremot ytterst kluven och okunskapen är stor. Symptomatisk är den revy som jag såg för några år sedan, där några av våra mest namnkunniga komiker konstaterade att skämta med andra folkslag, det fick man inte göra. Med ett undantag. Tyskland. Sedan haglade skämten om öl, surkål, nazister, Ordnung, lodenrockar och Ein bisschen Frieden. Snacka om ..merkt die Absicht und wird verstimmt.
Och det betyder INTE att jag förringar andra världskrigets fasor. Bäst att påpeka, för det har hänt att jag fått tala om hur mina far- och morföräldrar betedde sig under andra världskriget när jag sagt något gott om Tyskland. Varpå jag berättat att mina farföräldrar hade tyska judar boende hos sig under hela kriget. De kom med rakade huvuden och inbrända tatueringar på armen, och min pappa kunde berätta om väskorna som stod på vinden så familjen kunde fly vid en eventuell invasion.
Några av dessa judar skriver fortfarande brev från USA eller Israel, dit de sedan tog sig. Ingen av dem glömde mina farföräldrars mod och medkänsla.
Men det var om tysk litteratur jag skulle tala.
På magasinet der Spiegels bestsellerlista finns tre (!) deckare. Varav en är Stieg Larsson. Räknar man bort “självklara” namn som Christopher Paolini (Eragon), Paulo Coelho, Ken Follet och de båda Nobelpristagarna Pamuk och Le Clézio finns fortfarande tillräckligt många kvar. Där finns romaner. Samtidsromaner. historiska romaner. Underhållningsromaner, även om jag ogillar kategoriseringen, för all god litteratur aspirerar väl ändå på att underhålla? Detta att jämföra med deckarnas dominans i Sverige.
Och då vill jag inte på något sätt förringa våra svenska deckarförfattare. Flera av dem skriver alldeles utmärkt.
Varför denna skillnad? Läsarna, säger någon. Andelen svenskar som köper och läser böcker är större än andelen tyskar. Läsandet är helt enkelt bredare i Sverige. Men är det hela sanningen? För samtidigt förs i Tyskland en debatt som är betydligt vassare än i Sverige när det gäller kvalitet. Kanske är det som med så mycket annat – i Sverige närmar vi oss mitten, och det gäller politik, mode, litteratur och mycket annat. I Tyskland (och i andra länder) får det spreta mer. Skillnaderna tillåts vara större.
För några veckor sedan skulle Marcel Reich-Ranicki, Tysklands äldste och vassaste litteraturkritiker, få ett tevepris för lång och trogen tjänst. Han gick upp på scen och vägrade ta emot priset. Inför miljontals tyskar och i direktsändning skällde han ut tysk teve så det osade om apparaterna därhemma. Skräp. Ingen kvalitet. Nej, ett sådant pris ville han inte ha.
Varpå Thomas Gottschalk, ännu en stor teve-personlighet, i samma direktsändning bjöd in Reich-Ranicki till en debatt om kvaliteten i tysk teve och i den tyska litteraturen. Teve-intendenterna satt i publiken och gav sitt bifall. Och några dagar senare sändes en två timmar lång debatt mellan dessa båda om böcker, film, skräp och fint. Där diskuterades Shakespeare och Brecht. Medan Reich-Ranicki påpekade att båda dessa storheter visste att en klassiker blir inte en klassiker om den inte underhåller.
Reich-Ranickis utfall i teve finns för övrigt på Youtube. Sök på namnet och titta. Det är makalöst roligt, även om man inte förstår allting.
I Tyskland pågår alltså en debatt som är i högsta grad relevant också för oss. Och författare, samtida och äldre, skriver om en vardag som ofta ligger oss närmare än den amerikanska, trots att vi läser så många fler amerikanska böcker. Jurek Becker, Anna Seghers, Ingrid Noll, Martin Suter (ok, han är schweizare) skriver djupt, lättsamt, allvarligt eller roligt om ämnen som berör oss. Och underhåller.
Jag får säkert anledning att återkomma i ämnet. Inser också att jag inte uppfyllt löftena om att skriva om Lucia i Visby och foton på Marstrand. Ber att få återkomma i ämnet. Det senare apropå att sågas jäms med fotknölarna. Som Reich-Ranicki kan göra.