Förra veckan var rätt intensiv (med mina mått mätt, särskilt efter den i övrigt ganska lugna senhösten) med bl a bokhandelspresentationer i Helsingborg och Västerås, glögg hos Pocketförlaget, som till min glädje och förtjusning kommer ge ut pocketversionen av min debut så småningom, och arbete med det nya omslaget till pocketen (mindre stilrent kallt, mer surrealistiskt hotfullt). Och den kommande veckan ser inte mindre späckad ut. Befinner mig i storstan Stockholm några dagar till (jag är Malmöbo till vardags) och bor hos min far. Hann precis träffa honom innan han stack till Chile.
Ska försöka hinna med släkt och vänner, fortsatt jobb med omslaget och andra förlagssaker. På tisdag kväll ska jag och en rad andra höstdebutanter ha högläsning ur och grillas om våra böcker på Kulturhuset (ni är naturligtvis välkomna, kan bli intressant, dessutom gratis) vilket jag är en smula nervös inför.
Jag är en sån där författare som egentligen trivs bäst med att sitta hemma på kammaren och fantisera, så det är visserligen jätteskoj för mig att få komma ut och träffa folk (läsare!) och säkert mycket nyttigt dessutom. Men alltså lite skakigt … luttrad och blaserad har jag inte hunnit bli iallafall. Höll mina presentationer i förra veckan med handsvettig fusklapp (till skillnad från mina mer proffsiga förlagskollegor) och snubblade på orden ibland, men det gick nog bra ändå, på det hela taget, att döma av att det faktiskt kom fram hyggligt många nyfikna och intresserade människor till mitt signeringsbord efteråt.
Och mitt i allt detta har den här debutantbloggen hamnat i mitt knä också. Blev glad och smickrad när jag tillfrågades av Nina och svarade entusiastiskt ja. Men när det nu började dra ihop sig så kom det en massa konstiga tvivel. Vad i helsicke ska jag skriva om? Man vill ju framstå som någotsånär smart, intressant och gärna lite rolig också. Uh. Och jag är rätt grön på sånt här dessutom. Jag frågade lite folk omkring mig om råd. Debutantblogg? Du får väl skriva om ditt debuterande då, smartskalle. Din bok. Om ditt skrivande. Det finns väl massor? Bli nu bara inte för överambitiös som du brukar…
Och de har väl rätt. Det behöver väl inte vara krångligare än så. Men det där att sitta och på ett eller annat sätt berätta om sig själv, det är svårt om man hellre fantiserar om andra. Jag får väl se mig själv som en av mina rollfigurer eller något… På nätet syns i alla fall inte handsvetten och om man snubblar på tangenterna hinner man ju åtgärda det. Hoppas vi får kul ihop i december! Jag blir såklart jätteglad om ni ställer frågor och kommenterar så det blir tvåvägs! Det är ju det här mediets största fördel.
Kram!
Micke