Om jag skulle starta en dejtingsajt tror jag det skulle vara förbjudet med foton, däremot gillar jag tanken att man lär känna varandra lite lagom innan man träffas. Så man får lust att ses liksom.
Det var porträtten på dejtingsajterna som satte igång mig på tanken att göra en bok av mina upplevelser. Och då menar jag både fotona och självbeskrivningarna. En sak man jobbar mycket med när man gör bilderböcker (ja över huvud taget som illustratör) är hur bilden och texten samverkar och ger en spänning, och det kan man verkligen studera på nätdejtingsajterna. Det kan bli stor komik ibland, om man möter den dystra minen hos en som påstår sig vara en skojig typ. Det där började jag leka med, göra fria porträttbilder, koppla texter till och få ett porträttgalleri – både män och kvinnor. Några djur också för säkerhets skull, jag tycker verkligen inte det är bara i bilderböcker som det ska förekomma djur, dom utgör otroligt bra metaforer för mänskliga sätt att vara.
Svårt att hålla isär sin egen konstnärliga verksamhet ibland och det privata livet – jag tror jag blandade in ett tidigare konstprojekt (”Min garderob”) i min nätdejting när jag, inne på min privata sida, la ut foton på en kjol, en högklackad sko, en randig jumper (eller top som det heter numera, ursäkta en som kommer från 50-talet). Det var efter en fråga från någon om jag inte kunde skicka några foton på mig själv (förutom mitt porträttfoto, han ville väl ha en mer allroundbild kanske). Det skrämde bort honom tror jag men rönte uppskattning hos andra.
Angående självbilden: Jag köpte i somras en skitsnygg stråhatt, med brett småveckat band och en ros på ena sidan, ihopvecklad av samma tyg. Denna hatt genomgick en utveckling, den har ett mellanläge utan rosen, det var det första som åkte för att jag över huvud taget skulle klara att sätta den på mig. Men det gick bara en gång, sen infann sig en besvärande 1800-tals trädgårdsdamskänsla. Romantiskt. Kanske någon inbyggd dröm. Har vi alla köpt dom där kläderna vi sen endast använt en gång och insett att detta inte var vi?
Nu är alla dekorationer borta och jag har använt hatten flera gånger.
En favoritillustratör jag har är till exempel Fibben Hald. Jag skulle vilja rekommendera en väldigt speciell bilderbok som han gjort tillsammans med Sonja Hulth, den heter ”Akta´re för rost! Om ett märkligt möte med jättar när bilen fått motorstopp i obygden.
Återkommer!
Anna
P.S. Tack för erbjudande om diktstafettpinne men hoppa över mig så länge, tills vidare kan jag meddela i diktform angående sjunde oktober:
Ser borren komma
Över mig tandläkaren
Jag domnar