Oj vad lätt man loggas ut från Bokcirklar! Vad tror vi att vi driver? En militär allians? En bank?
Idag härbärgerar jag det olycksbådande halsontet i gränslandet mellan inkubationstid och sjukdom. Nu leker jag att jag är någon som tycker om mig och häller upp ett väl tilltaget glas juice.
Igår hörde jag ett skvaller som fortsätter störa mig. Jag har några rätt okej skvaller i den så kallade informationspipelinen nu faktiskt. Den som bjuder ut mig på en kopp får kanske höra.
Jag tittade på komikern Russel Brand på nät-TV´n igår också. Han är så himla bra.
För att återknyta till föregående post så kommer kanske de som läst min vän Dans bok förr eller senare vilja läsa min.
Vi möttes på bokinfodagarna i våras. Då berättade han för mig om sin bok ”Hemligheten – från första ögonkastet till fast relation”. Jag tyckte det lät som en given storsäljare. Men mest av allt blev jag bara så himla glad att han hade skrivit den.
”Men det slutar väl med att man får skriva en bok om hur det går till att skilja sig” sa författaren och skrattade.
Då kunde jag bara svara ”Sorry, redan gjort”.
Nu är jag i badrummet. Medan jag där får tiden att gå försöker jag hitta någon att projicera min egen livsproblematik på.
Idag faller valet på krönikören Hanna Hellqvist i morgontidningens helgbilaga. Hon är en av få krönikörer som jag finner läsvärda. Kanske för att hon låter blicken vila på saker som skulle få de flesta andra att vända sig bort. Låtsas att de inget sett. Men hennes krönikor vill inte vara krönikor utan något större. Hon dränerar marken runt sitt skapandeträd med dem. Det är dags för henne att prioritera, tänker jag. Sedan går jag och handlar.
När jag kommer tillbaka ha jag fått ännu ett reklamutskick från en matbutik i andra änden av Hornsgatan som jag knappt hittar till. Samt en betalningspåminnelse från God el. När blir god el ond el? Mitt svar: När de fortsätter att skicka påminnelser trots att jag betalat.
Jag har fått en inbjudan till releasen för den kommande Noice-boken också. De skall spela i Pet Sounds källare. Hur kommer det kännas att se det? Märkligt, förmodligen. 1987 – vad skall vi göra nu liksom. Minnet – vad skönt det vore om någon bara kunde konstatera att det egentligen är en sjukdom.