Så efter ingen jävla semester börjas det igen. Jobbandet, det riktiga. Och jag får återinse att jag skulle ha liten trovärdighet i "Dirty jobs". Om jag blev ett inslag där. Om Mike Rowe kom i sin jeep, hoppade ut och in och ställde sig vid mitt skrivbord, storögd och energisk, nyfiken, orädd. Han skulle inte övertygas då. Han skulle inte lämna huset med varma ord om samhällets hjältar.
Tv-tittare världen över skulle inte hålla för sina barns ögon, inga kursiverade mungipor och oh, lord, the horror.
Jag bokar tåg, hotell och biljett till en Deep Purple-konsert. Det är vad jag gör. Mitt gebit. Ingen olja under naglarna, inget blod, högst svett. Och nu är jag nog klar. För i dag. Vårt skivställsmontage måste återupptas. En hel fondvägg fylld av cd-skivor, bara hyllor och massa skivor, det är en tonårsdröm vi skapar, en både orimlig och stilfull. I går höll vi på till midnatt. Vi kom till bokstäverna Pa. En maratonrad av bra skivor, dåliga skivor, konstiga skivor, okända skivor, recensionsskivor och demoskivor, egna skivor och andras. En gång ska jag sätta mig och lyssna igenom alla skivorna. Från början till slut, från A Perfect Circle till Östen Med Resten (har jag dem?).
Det kan bli det sista jag gör.
2008-08-05