Tog bussen till Skånes nordvästra kust med min klass och en kollektiv nostalgi. Svalövskolonin i Magnarp var, för sista gången, vårt mål. Vi spelade spel. Vi grillade i regnet. Vi hittade en annons: "Halsbränna och sura uppstötningar? Gastrosan hjälper på nittio sekunder". Läs en gång till. Gastrosan. Sällan har jag skådat ett så misslyckat produktnamn. Vi läste nostalgiska sommarprat och spelade ännu mer sentimentala låtar. Vi spelade kort. Jag gick och la mej när jag enligt egen utsaga inte pallade spela mer med "ett fyllo och en satmara". Förlåt till de berörda. Det var bara avskedsångesten. Snart slutar jag på Fridhem, och bara tanken gör mej livrädd. JAg ska inte börja tjata om varför för då kommer jag inte lägga av. Istället en illustration!
Vi spelade Familje-Geni och jag var barnet. Det var en roll jag valde själv. Jag vill inte analysera det.