Det har inkommit önskemål om att jag ska skriva om hur det kom sej att jag skrev Hey Dolly, och då jag önskar se mej själv som en lyhörd och givande bloggare, om jag nu ska se mej själv som en bloggare över huvud taget, ursäkta den klumpiga meningsbyggnaden, jag har deklarerat hela dagen, den litterärar fingertoppskänslan är så att säja lite avtrubbad för tillfället, hur som helst, varsågod, historien om hur jag skrev Hey Dolly (den nästan sanna versionen):
Det finns stunder i varje flickas liv då man oundvikligen måste ställa sej vissa frågor: Varför är alla människor idioter utom jag? Kan man älska nån annan och samtidigt sej själv? Kan man överhuvudtaget älska sej själv? Kan man vara feminist och hata kvinnor? Kan man vara feminist och hata män? Kan man dö av tristess?
KAN MAN DÖ AV TRISTESS. Det var kanske den mest relevanta frågan för mej när jag började skriva Hey Dolly. Jag gick på gymnasiet, jag bodde hemma men ville bara vara ifred, jag hade det lugnt och tryggt och toppbetyg och raskatt. Det finns många sätt att bota tristess. Att skriva en bok är ett av de mindre lyckade, men det var ändå det jag tog till. Jag skrev inte så mycket egentligen, mest dagbok, men när jag började skriva Dolly upptäckte jag att det var skönt att skriva något som var frikopplad från min egen person. Jag är eller var inte Dolly. Jag hade bara ett behov av rekreation.
Jag tror att jag fortfarande skriver ganska mycket för mitt eget nöjes skull. Eller, låt mej korrigera: Jag hoppas att jag fortfarande gör det. De senaste veckorna har inneburit väldigt lite skrivande, och i de fall jag har skrivit har det varit mycket av plikt och tvång. Det känns illa. Mycket illa. Jag önskar mej en annan kreativ ventil.
Egentligen hade jag velat göra nåt annat. Musik, bildkonst, jag vet inte. Men skriva är det enda jag kan och när det väl kommer till kritan så är det ju roligt och otroligt tillfredställande. The grass is always greener, the sky a light light blue and the sun shines heavier on you.
Nå, det där var ett svar på frågan om Dollys födelse och uppväxt. Det finns fler. Kanske kommer det nåt mer nån gång om andan faller på.