I Hasses läsdagbok finns en mycket underhållande betraktelse om detta att läsa för bildning mm. Hur många av oss har inte (mest i unga år kanske?) poserat med viss litteratur på svartklädda kaféer, på soffbord, nattygsbord, under armen – allt för att försöka framstå som något vi kanske inte riktigt var? Oftast inför medlemmar av det motsatta könet.
Och hur mycket hysterisk jazz med 1.000.000 flippriga toner i minuten har jag inte personligen genomlidit i mina försök att verka sofistikerad och på. Så skönt att inte behöva hålla på så längre.
I anknytning till detta tema kom jag att tänka på ett par saker:
Om ett läsmisslyckande:
När José Saramago fick Nobelpriset för tio år sedan skulle jag naturligtvis läsa någon av hans böcker. Baksidestexten fick mig att fastna för Historien om Lissabons belägring, för boken bygger på en verkligt underbar idé: huvudpersonen är en grå liten korrekturläsare som arbetar med ett tråkigt historiskt manuskript. Plötsligt får han för sig att ändra i historien och lägger till ett "inte" i texten, vilket innebär att korsriddarna vägrade att hjälpa portugiserna att belägra och inta staden Lissabon istället för tvärtom som det egentligen var.
Korrmannen utvecklar sin omarbetning av historien utefter detta ”inte”. Ett genialt upplägg är det (och jag förstår just nu när jag skriver detta att denna bok troligen legat någonstans i bakhuvudet när jag koncipierade Jävla John med min ”omarbetning” av musikhistorien! Hmmmm, intressant)!
Nåväl, berättelsen delar sig i två delar – nutid med korrläsaren och en stelbent kärlekshistoria, plus historisk tid med oändliga skildringar av denna segdragna belägring. Saramago tråcklar fullständigt bort sig i historien om historien, med utvikningar så omfattande att jag fullständigt tappade tråden. Texten är dessutom pytteliten, skiljetecken saknas om jag minns rätt och repliker vävs in i texten utan att man förstår vad som sägs och vad som tänks. Jag tvingade mig igenom halva boken med svett och möda, kände mig korkad och kastade sedan boken i väggen.
Finns det någon därute som har kommit igenom den och fått en läsupplevelse? Någon som är vanvettigt intresserad av portugisisk historia kanske?
Finns det någon som har läst hela James Joyces Odysseus?
Saramago
Om att göra saker till musik:
Att skriva eller plugga till musik har aldrig funkat för mig, det stör koncentrationen. När jag skrev John försökte jag vid ett par tillfällen spela Beatlesmusik för att få ett stämningsskapande ”soundtrack”, och det gick inte alls.
Man nyligen fick jag tips om P2-programmet Rendezvous, som är en vansinnig mix av gamla salongsorkestrar, fado, light entertainment, loungemusik, bossanova, gamla tyska schlagers, svensk filmmusik, standardjazz och corny engelska undrhållningsorkestrar från 30-talet mm mm mm, allt sånt man inte kan höra någon annanstans! Allt i ett fantastiskt urval av producenten Kristjan Saag. Jag lyssnar på SR-webben (30-dagarsarkivet) när jag skriver och det fungerar som en smekning. Konstigt, eller hur? Hur funkar det egentligen i hjärnvindlingarna??
(Kan tilläggas att jag födde mitt första barn till Monica Zetterlund. När det var dags för andra barnet slängde jag Monica Z i väggen i ren ilska och röt åt maken att sätta på ett kassettband med brasiliansk 70-talsmusik som gick runt 18 gånger. Det var det enda som fungerade. Och maken dansade faktiskt samba runt förlossningsrummet, vilket jag inte riktigt gjorde …)