Regn, mulet, grått. Igen. Jag har precis ätit den vanliga grötfrukosten och sitter med kaffet framför datorn. I Strängnäs väntar ännu fler utvecklings- och lönesamtal inom biblioteks- och museienheten hela denna och nästa vecka. Igår kväll tänkte jag läsa Eva Lejonsommars "De afrikanska breven" men var för trött. Det får bli en annan gång.
*
Ändå kan jag inte låta bli att leta efter litteratur som passar till min arbetssituation. I min hylla lockar jag fram Georges Perecs "Löneförhöjningen" (Rámus, 2005, i fin översättning av Magnus Hedlund). Enligt förlagstexten är boken "en byråkratisk tragedi som undersöker litteraturens potential genom en algoritm. Med hjälp av logiska figurer vägleds duet genom företagets korridorer i sina försök att erhålla en uppjustering av sin lönenivå." Uppjustering? Märkligt uttryckt.
I korta repetitiva prosastycken visar Perec på alternativa vägar för att få högre lön:
"Du lägger fram ditt problem för din avdelningschef.
Antingen avbryter han dig eller också avbryter han dig inte.
Om han inte avbryter dig, så fortsätter du och försöker vara övertygande.
Om han avbryter dig, så beror det på att han har något viktigt att meddela dig."
Och på ett ställe skriver han så här:
"Du sökte åter upp din avdelningschef. Han var inne. Han bad dig komma in. Han bad dig komma in. Han bad dig till och med sitta ner. Du förklarade dina problem för honom, men han fann dina anspråk skamliga., ogrundade, cyniska lumpna och småaktiga. När du gick var du en aning missmodig. Men du är av den ihärdiga sorten. Du låter det gå några veckor och söker sedan upp din avdelningschef igen."
*
Som anställd kulturadministratör fåt man automatiskt löneförhöjning en gång om året. Det är fantastiskt. Det gäller dock inte för författare. Jag har fortfarande inte fått pengar från ett av mina tidigare förlag för en bok som sålt slut. Förläggaren svarar inte på mina mejl. Vill inte betala. En klassiker, sa en författarförbundets jurister. Men jag ger inte upp. Jag ska ha mina jävla pengar.
*
Oline Stig har skrivit en mycket initierad och upprörande krönika om författarnas usla lönevillkor i nya Författaren. Läs den och känn dig sedan lycklig över om du har en fast anställning som kulturadministratör. Har kulturministern någonsin ifrågasatt och undrar över varför vi behöver fast anställda arkivarier eller bibliotekarier? De jobbar med sina hobbies, varför ska de få betalt för det? De har ju kul! Läs krönikan i Författaren.