Jaha. Det var allt. Nu skriver jag min sista lilla blogg för bokcirklar.se.
Det var inte som på Louvren.
Men det var heller inte som i Södertälje eller Strängnäs eller Skellefteå.
Om nu allt har sin tid så är det bara att acceptera. Livets förgänglighet. Människors tillkortakommanden.
Nätets begränsningar. Levandets brister. Och så vidare.
Jag vill tacka för mig, inte för att det har blivit någon särskild respons, men ändå.
Och vad passar då bättre än att citera en av mina favoritpoeter: UKON (Ulf Karl Olov Nilsson).
UKONs farsa var bibliotekarie i Umeå. UKON eller Uffe är psykolog i Gbg, och jag skulle aldrig i mitt liv gå till honom…
I boken "Familjeoxymoronen" skriver UKON:
"1. Smör på smörgåsen. Bokstäver. Jag är rädd för att det skall komma något farligt djur.
2. Min mor och far levde nära naturen. Melankolikerns självförakt avslöjar en självöverskattning. Jag spillde ut mjölken. Liket spillde ut mjölken.
3. På gården: en stor björk, en ojämn gräsmatta. Han lärde mig hålla andan. Jag lärde honom andas undervattnet. Jag ber om ursäkt. Jag är osäker. Det finns inga människor. Tanken på hur han blivit till var irriterande."
Mer om UKON:
http://www.symposion.se/books/nya_07/synopsis.html
Vi kanske hörs någon gång.
Lev!
Chrille