Är det någon som har hört ordet "liggsjuk" i betydelsen "vara sugen på att avla barn"? Liggsjuk som en höna då alltså, och det är uppenbarligen inte samma sak som äggsjuk.
I översättningen jag håller på med är det en väninna som frågar en annan om hon fortfarande är "skruk", och skruk är det danska ordet för liggsjuk. Eftersom jag aldrig har hört liggsjuk användas på det sättet översätter jag det tills vidare med något i stil med "är du fortfarande sugen på barn". Det är sånt som händer när man översätter; ibland tvingas man bli tråkigare än originalet. Å andra sidan händer det enstaka gånger att man får vara lite roligare. Man får bara se till så att man inte blir alltför rolig.
Tack Ingela, Pippilin och Durr, för era kommentarer på gårdagens inlägg! Jag har nu gått in och anmält mig ordentligt till bokcirkeln om Bitterfittan, och får fundera lite på Mattias M’s inbjudan, för jag är osäker på om jag hinner läsa Lessingboken. Och när jag läste om Pippilins återkommande problem med försvunna barnböcker känner jag mig lyckligt lottad; här springer det i alla fall inte omkring någon mormor och stoppar låneböcker i fel hyllor, och inga böcker kan hamna under en hög leksaker. Men jag undrar om min försvunna bok möjligen kan ligga under alla återvinningssopor som ligger i bilen och aldrig kommer iväg till nån återvinningscontainer, för den låg inte under något av framsätena i alla fall, där har jag kollat.
Kan någon av katterna ha ätit upp den? Minst två av dem har mask och är vrålhungriga just nu. (Ja, jag SKA avmaska dem.)
Jag hade en journalist och en fotograf här för ett par veckor sedan; de kanske tog den med sig. Och jag hade en gammal god vän på besök för flera veckor sedan; han kanske tyckte den verkade intressant. Ingen annan har, mig veterligen, varit här på ett bra tag.
Det hela är mycket mystiskt.
Men om Durr kom undan med att betala 300 spänn för en bortkommen bok, så ska väl inte jag behöva hamna i fängelse för det samma. Nå, vi får se vad som händer. Jag kan ju låna om den och låna om den och låna om den tills jag hittar den eller tills den där journalisten har läst ut den och skickar tillbaka den. Hon verkade väldigt oskyldig och hederlig. Men jag har svårt att lita helt och hållet på journalister. De är inte riktigt av samma virke som bibliotekarier. Om jag nu får tillåta mig att generalisera alltså, och om jag nu trampar någon, någon journalist alltså, på tårna, så vill jag skyndsamt inflika att det är enbart beträffande själva deras yrkesutövande som jag har problem med journalisters virke. Jag säger som homofoberna: några av mina allra bästa vänner är journalister.
Oh, nu har jag säkert gjort mig skyldig till en kränkning. Jag har nog kränkt både journalister och homofober. Hade det inte varit för att jag har osedvanligt lite att säga denna afton, så hade jag genast rederat ovanstående.
Det har inte hänt så mycket mer i mitt liv idag förutom att jag, om jag börjar bakifrån, har betalat mina räkningar, sett en film som inte var så dålig som jag trodde att den skulle vara med Jennifer Lopez och Antonio Banderas (eller vad han heter), läst igenom en diger del av översättningen samt tagit en vederkvickande promenad i 45 graders vinkel i blåsten. Jag hade helst velat jogga, men erfarenheten har lärt mig att jag snubblar över mina egna ben om jag försöker springa i 13 sekundmeters blåst, och det ser nog himla fånigt ut. Det kändes värdigare att gå.