Tack pippilin, för din stöttande kommentar efter mitt snorgegginlägg igår! Jag blev JÄTTERÄDD när jag såg att där var en kommentar på min litania, tänkte att nu kommer det, nu kommer det, nu kommer: "LÄTT FÖR DIG ATT SÄGA SOM BARA HAR DIG SJÄLV ATT TÄNKA PÅ!!!".
Men det kom inte! Och nu gör det ingenting om det kommer, för nu vet jag att jag inte är ensam om att tycka att man ska stanna hemma när man är sjuk istället för att smitta ner alla som kommer i ens väg! Och vem vet, kanske är vi fler som tycker så, kanske är vi bara en förtryckt och marginaliserad men i själva verket stor grupp. Kanske är det så att det finns fullt av andra "surkärringar" på ditt jobb, det är bara det att de inte vågar häva sin stämma som du.
Sen kan man kanske tycka att det här med martyrer som smittar sina arbetskamrater bara för att visa hur duktiga de är, är ett i-landsproblem. Men jag tycker inte det. Jag tycker det är dumt att vara självuppoffrande på ett sätt som för med sig att andra blir sjuka och också känner att de måste vara självuppoffrande och därmed smitta ner ännu fler personer som också känner att de måste vara självuppoffrande därför att det har blivit så att det är det man ska vara. Det skapar bara en massa bittra människor, som går omkring som bomber som kan brisera när som helst och ställa till med hämndaktioner, hatattacker, massakrar och krig. Ska man vara martyr så ska man vara det på riktigt, d v s dö (utan att dra andra med sig i döden). För då kan man inte brisera senare.
Beträffande min ambition att skriva korta inlägg: jag går bara efter mitt eget internetläsbeteende. Och jag har inte tålamod att sitta framför den här skärmen och läsa långa texter. Jag tänkte inte på det att det faktiskt också kan vara intressant och givande att läsa om andras tankar och tillvaro. Hm, där fick jag något att tänka på. Och det ska jag göra medan jag går ut och hugger ved. Om jag inte hugger benen av mig idag heller, återkommer jag troligtvis senare idag eller ikväll. Medan ni väntar kan den som vill beundra gamla tant Tootsie: