Mosa ägg med smör och ge till katterna. Tack för det tipset Pippilin, det ska jag prova — fast det är kanske bäst att jag kör minus smör; de små liven drar redan runt på en liten, liten aning mer vikt än de behöver. Men kolossen Sniff är duktigt förtjust i ägg och vill helst vara med när jag t ex gör omelett eller som igår när fläskpannkakan stod i ugnen och spred sin doft över hela nejden. Det var ju fö övrigt en fin doftkombo för en matlagningsintresserad katt — både ägg- och bacondoft, fina grejer.

 

Den blev förresten god, fläskpannkakan, mycket god. Jag ångrar mig inte. För att vara extra sparsam och liksom duktig och rädd om samvetet mosade jag ett par kokta överblivna potatisar och slängde ner i smeten, och tänkte det här får jag säkert sota för, nu har jag säkert förstört pannkakan, nu blir den jätteäcklig. Men det märktes knappt, jo möjligen blev pannkakan lite mer rejäl, mer stabbig och tung och matig. Helt okej m a o. Så det kan vara mitt tips till alla fläskpannkaks- eller ugnspannkakssugna läsvänner.

 

På tal om mat och läsning: Visst är det hopplöst med böcker där de äter mycket! Den här boken jag översätter och är nästan klar med nu — håller på att läsa igenom den — Helle Helles "Hus og hjem" (=Hus och hem); jävlar vad huvudpersonen äter. Och vad hon plockar fram olika sorters bröd och pålägg och brer smörgåsar och handlar och plockar upp olika läckra ingredienser och tillagar dem, varpå noggrant beskrivna dofter sprider sig i huset, och jag har varit konstant hungrig och sugen hela tiden. Faktum är att jag har lagt på mig lite sen jag började med den vid årsskiftet. Som tur är handlar nästa bok jag ska översätta om en bok om en ung kille som vägrar äta.

 

Nu ser jag att klockan redan är 22.05. Det innebär att om jag ska hinna läsa ut "Män som hatar kvinnor" idag, vilket jag måste om jag ska få nåt vettigt gjort i morgon, så är det dags för mig att sluta nu. Jag fattar inte vart all tid tar vägen. Är det nån av er där ute som fattar det, och vet ni om man i så fall gå dit och hämta hem lite? För alldeles nyss var klockan tjugo över fem och jag gick ut och högg ved en liten stund tills det blev mörkt och sen har jag bara ätit och nu sitter jag här och det är snart natt. Om det är så här redan nu, hur ska det då inte bli när jag är sextio, och sjuttio? JAGMENARFATTARNI? Det har redan blivit så för mig att det inte är lönt att ta in trädgårdsmöblerna för de ska ju ändå ut snart igen, och det är likadant med klockan i bilen som man bara kan ställa om med hjälp av en skruvmejsel och inte fan springer jag hela vägen in i verktygslådan och hämtar en skruvmejsel i oktober för att ändra till vintertid när det ändå blir sommartid igen i mars, jag menar det hinner ju BLI sommartid igen innan jag hinner ut med den där satans mejseln. MENJAGMENAR vad är nästa steg? Och nu är klockan på min dator 22.22 jag får fnatt, nu jävlarihoppet ÄR det slut för idag, tack för idag.

 

Och nu har jag suttit här och petat i texten i ytterligare sex minuter, nä vet ni vad det här håller inte, thank you and good night!