Som den trettonåriga flicka som stirrade på mig för att min närvaro var mer avvikande än ett lik på gatan – så visade hon att hon fortfarande var ett barn, hon befann sig i den skärningspunkt där man ser klarögt och vänder sig bort, söker efter en annan normalitet. Hon undrade vem jag var, men jag tror också att hon undrade vem hon var. När jag kom hem och försökte bearbeta vad jag hade varit med om tänkte jag på Augustinus, man kan ju famla efter läsfrukter för att lugna sig, och läsaren vill ha ljus och inte mörker. Varför – många varför – varför.
Glöm inte att det inte finns några vi och dom.